Några små tankar.

Kategori: Allmänt

Överallt så snackas det om att kvinnor ska visa att dom kan lika bra som männen inom arbete samt att kvinnor inte längre ska stå vid spisen som tidigare år och låta enbart mannen försörja familjen, vad fan är det för skit? Jag skulle bli så lycklig att jag skulle slå några volter och hjula litegranna om jag skulle få vara hemma och dona, för inte fan är jag gjord för att stiga upp och försöka se vaken ut vid sex tiden på morgonen. Håller ju på att somna ståendes..
Skoltrött är ordet och det är väl antagligen därför jag drömmer mig bort i hemmafruarnas värld, varför inte kanske gå så långt som bli en liten liten Hollywoodfru? Ta min man under armen och dra iväg för att leva lyxliv! Okej det kommer nog aldrig hända men gud så trött jag är på att gå i skolan nu, trött på att sitta vid den där förbannade bänken varje dag och försöka nöta in saker men som ändå bara åker in genom ena örat och ut genom det andra. Det är verkligen helt fel tid att börja bli okoncentrerad och somna till vid bänken varenda dag, inget plugg blir gjort då jag är så äckligt trött när jag kommer hem så jag lägger mig bara och sover och jag har så mycket annat att tänka på som inte rör skolan - jag får panik. Jag är inte mig själv längre. Jag blir så lätt arg eller irriterad då jag går runt och är stressad hela tiden, jag kan inte varva ner ens när jag är hemma, jag blir ledsen när jag blir arg för jag vet att det går ut över dom jag har omkring mig vilket aldrig är meningen men jag kommer på det när skadan redan är skedd. Att hålla inne det jag tänker fungerar inte lika bra längre då det far omkring så mycket där uppe så tillslut så vet jag inte vilket av allting som jag ska säga och vilket som ska stanna inne, ibland så kan det komma något roligt men oftast så kommer det mer olämpliga saker. Som när jag kallade en kvinna för jävla kärring på stan för att hon skällde på sin två-treåriga son när han råkade snubbla omkull..
Jag behöver ledighet och känna mig fri ifrån alla måsten ett tag, jag måste få andas och rensa ur hjärnan lite så att jag kan få lite mer klarhet i saker och ting. 

Jag kommer ihåg den lilla 13åriga Ida som längtade så efter att bli myndig och vuxen, tänk om jag kunde gå tillbaka till henne nu och förklara hur förbannat jävla jobbigt det kommer bli och att hon måste börja ta tag i allt som har med skolan att göra redan då istället för att vänta tills hon hamnar på IV, det är så himla lätt att vara efterklok.

Allting flöt på så himla bra andra året, jag gick över alla mina egna förväntningar på mig själv, och jag vill bara att det ska gå lika jävla bra detta år. Men det börjar bli för mycket på en och samma gång och tiden till att reda ut trasslet som uppstår där uppe finns inte, det gör mig frustrerad.
13-14 år, påväg till Spanien och helt bekymmerfri.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: