Min fina kusin som gick ur nian i onsdags och jag är så stolt över honom, se så fin han är och han har ett hjärta av guld. Det kändes så sorgligt på något vis när jag satt där i kyrkan och såg honom ta emot sitt slutbetyg, han har ju blivit så stor! Trots att det bara skiljer ett år mellan oss så har han alltid varit ännu mindre mina ögon, min lilla bebis som jag alltid tagit hand om vare sig han velat eller inte. Min lilla gogris som jag varit så rädd om som om han vore gjord av glas, vi har ju alltid varit mer som syskon än kusiner så därför har bandet mellan oss alltid varit starkt. Blir så glad när jag vet att det går bra för honom, är så stolt över honom för att han är sig själv.