Några dagar kvar sen så är det sommarlov och sen till hösten börjar jag på någon linje, det känns så himla skönt att vara klar på IV nu efter att ha trökat mig igenom ett helt år där men endå så känns det på något sätt konstigt. Det känns sjukt att erkänna det, men jag kommer nog sakna det lite endå.
Jag har brytit ihop ett flertal gånger för att jag känt att jag inte orkat, jag har bråkat och skrikit på mina lärare och jag har fått utbrott på mina klasskamrater så många gånger så jag inte orkat räkna. Men endå så kommer jag nog sakna alltihop, för det är klart att det har funnits något positivt i det hela också även om man inte kände det förut.
Dom lärare som är där uppe har hjälpt mig upp på fötter igen och hjälpt mig att förstå, ingen av dom har gett upp hur gnällig jag än varit och hur mycket jag än bråkat och varit förjävlig. Jag har lärt mig att ta det lugnare när jag känner att bägaren är påväg att koka över, det är inte det lättaste men jag försöker. Och ja, mina klasskamrater.. en grupp moggisar som jag kan umgås med i fem minuter innan jag får nå fel. Men endå så har jag trivts rätt så bra endå, jag har stått ut. Och såklart så är Desereé den största anledningen till att jag orkat, till att jag inte gett upp. Vi har stöttat varandra när det blivit för mycket, därför har vi klarat det vi kom dit för också.
Jag kommer sakna mina lärare hur mycket jag än hatat dom vissa tillfällen, för som sagt är det dom som hjälpt mig upp hur envis jag än varit.

Jag förstår inte själv hur jag faktiskt orkat det här året och jag vet inte hur många gånger jag varit påväg att hoppa av, men att bita ihop och fortsätta trots att jag gled ner för backen igen några gånger är nog det bästa jag gjort. Jag har lärt mig klättra upp igen och inte sitta kvar som en liten surpuppa, eller helt sant kanske inte det där var.. jag blir fortfarande en liten surig skitunge om jag inte klarar något på en gång, men jag har lärt mig att försöka igen.

Så ni som kanske fått reda på att ni kommer hamna på IV till hösten ni behöver inte låta hela världen gå i bitar för en sån sak, vissa får det ju att låta som att man vill hoppa framför ett tåg för det. Man får börja ettan ett år senare än alla andra i sin egen ålder, so what? visst jag gnällde lite över det förut och gör det nu ibland med, men egentligen - vad är det att vara sur över? man dör inte av det, man går fortfarande ut gymnasiet även om det blir ett år senare än vad man trott.